Introduktion till Att bygga tidlöst

Kvaliteten utan namn

Det här är inledningen på ett konstnärligt och existentiellt projekt som jag hoppas ska resultera i en färdigbyggd ateljé för mitt skapande, i form av ett Attefallshus i trädgården.
Impulsen till projektet mognade fram under läsandet av Christopher Alexanders bok ”The Timeless Way of Building” från 1979 och jag blev helt tagen av hans beskrivning av ett byggande som inte konstrueras utan får tid att växa fram; som när ett träd växer upp i samspel med sin omgivning.
På så sätt kommer varje ny förgrening, varje liten knopp, att födas fram på exakt det mest optimala stället på trädet, som är möjligt utifrån rådande omständigheter på platsen där fröet har hamnat i jorden.
Och varje litet steg i växandet står i samklang med fröets genetiska kod, den helhet som är trädet som tidlös idé.

Min avsikt är därför att, så gott jag kan, hålla mig till Christopher Alexanders principer för ett tidlöst byggande, så att det genererar en kvalitet i varje detalj som han kallar ”kvaliteten utan namn”. Som jag ser det, egentligen en slags taoism.

När varje steg i bygget ges full uppmärksamhet och all den omsorg det kräver för att ges sitt fulla uttryck som funktionell detalj kommer utvecklingen av processen att stå i samklang med den helhet som jag har visualiserat från början.

Livets krafter i konflikt och upplösning

Helheten kommer först, sedan differentieras den till allt större komplexitet. Under den processen är det ofrånkomligt att det uppstår konflikter mellan olika delar och funktioner. Varje funktion har sin egen kraftriktning och när sådana möts på nya sätt kan de hamna i konflikt med varandra. Det gäller då att stanna upp och lyssna in behoven i dessa krafter. Om man ger konflikten tid att formuleras uppstår förr eller senare en lösning som är gynnsam för båda parter.
När kraftmotsättningar på det sättet genererar en egen lösning flödar livet genom dessa funktioner. Därigenom uppstår ”kvaliteten utan namn” samtidigt som helheten behåller livet och låter det flöda inom sig.

Vad menas då med ”krafter” som hamnar i konflikt?
Det kan kanske omformuleras till ett slags viljeyttringar för en funktion. Ett exempel skulle kunna vara funktionen av en dörr som ska öppnas. Om jag då har byggt ett tak som går ned lägre än dörrens hela öppningsradie kommer det uppstå en konflikt mellan takets utbredningsfunktion (skydda mot sol, vind, regn, snö etc.) och dörrens öppningsfunktion (för att man obesvärat ska kunna gå ut och in genom dörrhålet).

Utifrån omständigheterna kan jag minska höjden på dörrhålet och dörren eller höja taket så dörren kan svänga fritt.
Vilket jag väljer beror på vad som ger huset mest liv och en balans mellan skydd och behovet av rörelsefrihet i dörrhålet.

Använd fantasin som ritbord

Det uppstår mängder av sådana här avvägningar under en utvecklingsprocess och när det gäller något så materiellt som att bygga ett hus behöver de krafter som hamnar i konflikt en plats att samskapa en lösning på. Den bästa platsen för det är i fantasin, där inget fysiskt material behöver gå till spillo under de förändringar som lösningen kräver.

Alltså ägnar jag väldigt mycket tid åt att visualisera alla delar i husbygget och genom att i visionen behålla kontakten med helheten, förändras den smärtfritt i takt med prövandet av olika detaljlösningar.

Byggandets faser

1. Visionen i sin helhet

Den första fasen i byggandet av min ateljé har varit att komma fram till en hållbar vision av huset, något jag har hållit på med i fyra månader nu (sedan början av mars 2017). Och naturligtvis behåller jag en öppenhet för modifierande av såväl helheten som detaljerna, vartefter jag visualiserar och lyssnar till ständigt nya konflikter. Sådana har visat sig av både funktionell och estetisk art.

2. Ritningen

Även om jag helst skulle vilja behålla öppenheten för förändringar under hela byggprocessen är jag dock tvingad att ansöka om byggstarttillstånd hos Gnesta kommun, vilket kräver en ritning av hur jag har tänkt mig huset.
Efter många revisioner är den ritningen nu gjord och till min stora glädje blev tillståndet utfärdat den 22 juni.

För varje nytt steg i ritandet uppstod osäkerhetsfaktorer på grund av min okunnighet om byggande och arkitektur men genom att ha rådfrågat vänner, bekanta och de proffs jag har mött, har den ena efter andra osäkerheten givit upphov till nya möjligheter och lösningar.

3. Entreprenörerna

Även om jag har tänkt bygga allting själv är det ofrånkomligt att släppa in entreprenörer som kan sitt hantverk för kritiska delar av processen. Dit hör att ge huset en fast grund och att göra marken under och runt huset iordning för att minska en del riskfaktorer. Dit hör fukt- och mögelproblem, dimensionerings- och belastningsavgöranden och höjden över marken för både grunden och huset.

Efter att ha rådfrågat några experter, i första hand mina vänner Filip Henley, arkitekt, och Anders Flodgren, inredningssnickare, och i andra hand kommunens tillståndshandläggare, har jag kommit fram till att vanlig plintgrund lämpar sig bäst.

Jag måste dock jämna till marken lite grand och lägga markduk och singel som underlag till huset, så det inte växer upp gräs eller annat under huset. Det, tillsammans med att gräva upp häcken mellan vår trädgård och den tidigare allmänningen, har jag pratat med en grävmaskinist att göra ganska snart. Han bor alldeles runt hörnet bortanför vårt område vilket underlättar både kontakten och kortare transport av grävmaskinen.

Jag har också fått fina tips och haft ingående diskussioner om olika lösningar med min vän skulptören Arild Rördal i Norge.

Mönsterspråk

Det har alltså varit en process av kontakter med omvärlden för att stärka min kunskap om vad som behövs för att kunna bygga och här kommer även en annan aspekt av Christopher Alexanders idéer in i bilden: mönsterspråket!

Det dessa kunniga kontakter har bistått med är berikandet av mitt mönsterspråk för byggandet. Mönsterspråk är de grundprinciper som delas mellan människor som bygger; det vill säga formlösningar och tillvägagångssätt som har visat sig funktionella och tilltalande för platser och rumsligheter där människor trivs med att vara.

När människor trivs i en miljö är det för att den är levande och uppmuntrar mänsklig samvaro, kreativitet och utveckling. Och med tiden utvecklar människor ett språk för de estetiska och funktionella mönster som skapar levande miljöer, rumsligheter, platser, ytor, öppningar och passager.

På så vis är dessa mönster tidlösa, även om de varieras i det oändliga i olika kulturer och geografiska platser på jorden. Och det som förenar dem är att de har liv, genererar liv och har den där ”kvaliteten utan namn”. Den kvalitet som inte går att beskriva men som känns igen där den finns, på grund av att människor trivs och utvecklas där.

Lars Berg i juli 2017

Om du vill fördjupa dig lite i Christopher Alexanders sätt att resonera finns ett antal videos på Youtube. Här är länk till en kort variant (knappt 5 min), där han pratar om utbredningen av ”fulhet” i världen: https://www.youtube.com/watch?v=o6q1dDAv6zY&ab_channel=SustasisCollaborative